I hope that I don't fall

Jag har varit frånvarande länge nu. Skolan och jobb har dödat all form av extratid och den tid jag har haft har jag spenderat med femtimmars Monopol maraton med de finaste vänner, fika på Madrix och nån kväll uppkrupen i Karins soffa framför en barnfilm. I detta nu så borde jag författa en av två hemtentor som ligger på kö men har absolut noll fokus. Tankarna är nån helt annanstans men vad som är fint är att jag släpade mig hem till Andy efter träningen och nu sitter på hans balkong och har stadens brus som bakgrundsljud. Det och den här låten som ringer om och om igen i huvudet på mig.

Texten är fantastisk! och rösten! rösten! eller är det bara jag som är helt inne i ett tillstånd av adoration?
RSS 2.0