Konsertpicknick

 
I torsdags så packade jag in mig i en bil med familjen Carlsson/Halin och vi begav oss mot Sofiero slott i Helsingborg. Tre av mina favoritartister skulle spela på samma kväll och sånt kan jag inte tacka nej till. Mando Diao, First Aid Kit och Daniel Norgren. ♥  
Det var en strålande fin kväll och hela slottsträdgården fylldes snabbt av folk som bredde ut sina picknickfiltar och det surrande ljudet av folk som har trevligt fyllde luften. Det enda tråkiga var att ljudet från scenen bar dåligt så när Daniel var först ut på scen så kändes det mer som en bandspelare drog igång. Tråkigt. När vi hade ätit färdigt ungefär halvvägs in i First Aid Kits spelning så packade vi ihop filtarna och gick fram till scenen istället, det var knappt nåt folk där alls så man såg och hörde plötsligt alldeles lysande och det tackar jag för. Det blev en fin kväll av det minsann. 
 
 
 
First Aid Kit var vackert som vanligt, deras röster och scenspråk är väldigt imponerande och kan vara bland de starkaste kvinnliga artisterna just nu röstmässigt. 
Så kom Mando...åh kärlek alltså. Detta var deras tolkningar av Gustaf Fröding från senaste skivan Infruset och kanske de låtar som har fått störst genomslag i den stora massan i Sverige. Plötsligt vet var och varannan vilka de är och det är fruktansvärt förvirrande för mig då de har hållit på i så många år och det är först när de gör något så här okaraktäristiskt som gemene man gillar dom. Det är ju det där andra som jag går igång på men det är ju kul för bandet såklart. Men skit i det nu, det var hur som helst när Mando Diao kom på scen som det drog igång på riktigt. Bästa! Björn Dixgårds röst alltså...och Gustaf Norén...jag blir lite fjortisförtjust ♥  Först körde de igång alla Fröding låtarna liksom den i videon ovan, men när det var dags för encore så exploderade de med sina tidigare rocklåtar. Lyckan! Note to self: måste göra mer sånt här

Imagine dragons

 
Igår bar det iväg till Köpenhamn igen med Karin och Elin. Det var soligt så den vinterbleka hyn lyste vit. Kanske de här första riktigt fina dagarna efter månader av mörker är de bästa. Det pirrar i hela mig och det känns som allt runt omkring mig skimrar alldeles extra. Dofter blir mer markanta, varje minut av att leva blir så viktig och visst är luften fylld av en särskild förväntan? 
 
 
Vi satte oss på en uteservering på Vesterbro torv, betraktade hundar som sprang lösa, pirrade lite av söta killar och fyllde på matförrådet inför kvällen
 
 
Köpenhamn är en av mina absoluta favoritstäder och jag älskar danskarna och danskan i synnerhet, men ibland hajar man till. Som när man passerar en butik med namnet "Pitten" bara sådär. Hur som helst så lämnade vi uteserveringen när det började bli kallt och klockan nästan var dags för VEGA att släppa in
 
 
Efter att ha genomlidit tidernas sämsta förband så blev plötsligt tortyren förlåten, för där stod dom. IMAGINE DRAGONS. Det var ett sjuhelvetes dansparty framför scenen och när deras mest kända låt drog igång så steg temperaturen till kokhett! Allt som allt en mycket bra spelning, var roligt att se dem så nära inpå Mumford and sons då de är så olika. Nu har jag inte några spelningar inplanerade förrän i November när det är dags för Tallest man on earth igen! 
 

Awake my soul

 
Så i måndags var det äntligen dags efter år av väntan. Jag har älskat Mumford and sons sen första gången jag hörde dem för några år sedan men inte haft chans att se dem förrän nu. 
 
 
Jag var med andra ord väldigt pepp när jag och mina kumpaner anlände till Köpenhamn under eftermiddagen. Magen kurrade så vi gjorde ett stopp här på De Grønne Køkken (eller nåt sånt) innan vi tassade vidare i Fredriksberg.
 
 
Kumpan 1: Frida
 
 
Kumpan 2: Karin
 
 
Så roddades det på scenen innan de två förbanden kom in. Det första minns jag inte vad det hette för det var inte värt att lägga på minnet men Mystery Jets var såklart excellent. 
 
 
Så kom gudarna in och allt annat upphörde att existera. Jag var i total extas. Älskar älskar älskar. Ibland kan det bli ett sånt brutalt antiklimax ni vet när man längtat efter något så väldigt mycket men Mumford levde upp till förväntningarna och mer därtill. Nu vill jag kuska jordklotet runt och uppleva dem varje kväll. Se om ni får chansen, lova det? 
RSS 2.0