Känn ingen sorg

 
Såg Känn ingen sorg ikväll och är lite halvt förstörd nu. Den här filmen har hypats å det grövsta då hela Sverige drabbats av någon märklig Håkan-feber. Från att ha spottats på för falsksång och annat trams så har nu Håkan tagit sig in i folkets vardagsrum och det verkar som alla pratar om den här filmen som baseras på karaktärer och låttexter från Håkans digra musikaliska karriär. Jag älskar Håkan och jag älskade Känn ingen sorg för allt vad den var. Trasig, dumglad, varm och bedrövande vacker. Scenografin är perfekt och jag vill hoppa in i nästan varje filmruta bara för att få insupa atmosfärerna som den skapar. Skådisarna som gestaltar Pål, Johnny och Eva är dessutom oklanderliga i sina roller, i synnerhet Adam som gör något mänskligt av något så märkligt. Är kär i varenda en! Kan tycka att trailern utlovar en gladknäpp film och till viss del är den även så men svärtan lurar hela tiden under ytan och får till sist fullt utlopp och räddar vad som annars skulle kunna vara en medioker feelgood mogie. Det är svärtan som smutsar ner och trasar sönder som gör att den här kommer stanna kvar i minnet, det i kombination med den ömhet som omhuldar karaktärerna och gör dom älskvärda. Tips alltså, passa på att se medan den fortfarande går. Kanske har det inbitna Håkan-fanset än större behållning av den men den har något för de flesta och är om inget annat en fin ingång till Håkans Göteborg.

Warm Bodies

 
Hela lördagen spenderade jag från tidig morgon till eftermiddag på Äspets strand i Åhus tillsammans med Frida, Anna och Karin. Det var perfekt badväder, stekande hett på land och det blåstes upp badringar och krokodiler som vi sedan flöt runt på ute i det uppfriskande kalla vattnet. Avslutade traditionsenligt med Glassbåten innan det bar hemåt igen.
Tanken var att vi skulle gå ut och öla i Kristianstad under kvällen men det blev lite för omständigt och tröttsamt så istället träffades Anna, Karin och jag hemma hos Karin. De hade hunnit laga middag till oss innan jag kom och jag hade haffat med mig jordgubbar till efterrätt. Utekvällen blev hemmakväll och vi letade runt efter nån film att titta på vilket var lättare sagt än gjort. Till sist blev det Warm Bodies iallafall som jag har läst om lite här och där men ändå inte blivit färdig till att se då den handlar om...zombies. Ja just det. Jag avskyr zombies, det är så fruktansvärt ointressant men nu har jag två bra erfarenheter av zombies i kulturform iallafall. Pride and Prejudice and Zombies boken som är en fusion mellan den klassiska Jane Austen romanen och den popkulturella zombievärlden samt nu Warm Bodies.
Warm Bodies är inte bara slafsiga ansikten och brist på swag i steget, det är en alternativ tolkning och väldigt mycket humor och självklart en fin kärlekshistoria som löper som en andlös röd tråd. Den är knasig helt enkelt och jag gillar det.      
Hur skapades zombiebegreppet med alla attribut egentligen? vad är originalversionen liksom? Tror jag behöver dyka in i en zombiestudie, vampyrer och häxor är jag väl förtrogen med redan även om det aldrig slutar vara spännande.  

Special agent Dale Cooper

 
Twin Peaks är bästa grejen på riktigt. Såg ni inte det när det begav sig eller har glömt så se det för guds skull nu! Varenda avsnitt är precis sådär skruvat och fantastiskt som man hoppas och karaktärerna är alla knäppa och intressanta. Jag är hemligt kär i special agent Dale Cooper, avgudar the Log Lady, förfasas över läskiga Leo, skrattar åt Leland och Horne bröderna, fnissar åt coolingarna i The bookhouse boys och är lite rädd här och var. För skruvat och obehagligt är det på bästa David Lynch vis men älskar't! 
RSS 2.0