Sen sist

 
Jag har varit upptagen den senaste månaden med lite av varje, mest har jag pendlat mellan avgrundssorg och sprudlande glädje, sådär som livet är ibland. Våren/försommaren kom iallafall och färgade tillvarons kulisser rosa i kanterna.
 
 
Folk låg lite varstans och lapade efterlängtat solljus, även utanför Universitetsbiblioteket i Lund en fredag
 
 
Jag och Elin gick på Linnéas (linneahansson.blogg.se) utställning på UD runt ämnet Skandal. Kila förbi om ni är i Lund!
 
 
Jag har fått fast jobb efter månader av ångest! Hurra för det! En natt roade jag mig med sådan här lektyr
 
 
Min älskade dog. Ralfs njurar slutade att fungera och han producerade inga röda blodkroppar så innan jag hann blinka så fick jag ta beslutet att låta honom få somna in. Min själ värker än av saknad efter honom. Hans stora knasiga personlighet och ständiga småpratande lämnade efter sig en stor tystnad och jag vaknar ibland av att jag gråter.
 
 
Som tur var så hände detta precis innan jag skulle ha min niodagars ledighet och jag tog udden av min ångest med att möblera om i vanlig ordning. Denna gången med en ny matta och mina två nya Lövbacken bord. 
 
 
Jag hittade ett gammalt studiebevis instucket i en bok när jag flyttade alla böcker ur bokhyllan. På fyra år hinner det hända massor med ungdomens oförstörda ansikte...
 
 
Jag åkte ner till Malmö och träffade Sofia över lunch en dag för att sen avsluta den hemma hos Vesslan
 
 
 
Det finns vissa saker som jag inte kan tänka mig att missa. Julafton är en sån sak, den årliga Rikstorneringen på Hovdala slott är en annan. Sverige mästerskapen för riddare hålls här på Hovdala slott och det må låta precis hur töntigt som helst men jag älskar det. Bästa helgen på länge och jag skrek min röst hes under de två heldagarna. Givetvis levererade Torneamentum i år också och gick o vann tre klasser.
 
 
Jag fortsatte min retail therapy med att handla hem de här godingarna från Topshop. Kär.
 
 
I övrigt har jag passat på att pussa extra på Mercy som blev ensam kvar när Ralf lämnade oss. Nu får inga fler dö ifrån mig, är det förstått? Kan inte riktigt greppa att pappa har varit borta i över ett år redan, på ett sätt känns det som nyss och samtidigt som det är en hel livstid sen. Livet alltså... Har roliga saker på gång framöver så vi fokuserar på det tror jag! 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0