Boracay dag 4

 
På lördagen så såg det ut att bli mulet så vi bokade en island tour med en lokal guide och chaufför. Vi såg fram emot att se andra delar av ön och att hyra en elbil och stanna till här och där kändes som en rolig grej att göra
 
 
Andy var pepp. Vi stannade till vid ett ställe där mangrooveträden visade sina imponerande rötter och fiskarna simmade förnöjt
 
 
Vi åkte ner till båthamnen och tittade på alla färgglada båtar och besökte nån utsikts plats över Crocodile island som fått sitt namn efter formen, inte habitatet. Vid detta laget hade de mulna molnen ersatts av stekade solsken och svetten började rinna friskt. Efter en liten stund packade vi in oss i den lilla gröna bilen igen och satte kurs mot Mt. Luho som är högsta berget på ön
 
 
Vid början av berget var där ett vackert lövtak som distraherade från de oändliga trappsteg som skulle bestigas innan man kom upp på toppen. Här och där stod burar med olika lokala djur, jag älskar fåglar och blev hänförd av deras skönhet men blir så fruktansvärt ledsen av att de sitter fritzlade när de borde få sprida sina vackra vingar och flyga i frihet. Det är liksom inte värt det för min del. 
 
 
På toppen samlades vi, svettiga familjen. Det var såklart en hänförande utsikt över stora delar av ön men inga bilder gör det riktigt rättvisa. Vi kan väl konstatera att det är en frodig natur med vita bälten av sand runt sig och en avsaknad av de där fula huskomplexen i höghusmodell. Träden går alltid lite högre och bäddar in. 
 
 
Sen det kom på tal att vi skulle åka till Boracay så har jag tjatat om att jag vill åka zipline, en slags linbana där man hänger i en sele och åker nerför berget. Jag och Mike åkte och det är väldokumenterat i form av bilder och video men det ligger på en cd som jag inte kan läsa in nu eftersom jag bara har ipaden med mig. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänkte att nu dör jag, nu lossar selen men allt det där var sekundärt när jag väl tagit steget utför plattformen och svischade ovanför trädkronorna. Det var en sjuhelsikes upplevelse och jag är så himla glad att jag gjorde det! Andy och mamma väntade en bit ner med guiden och efter nåt stopp till här och där så var vi nere och redo att åka vidare
 
 
Nästa anhalt var Puka Beach som är välkänd för sin fina sand och framför allt de karaktäristiska snäckorna med hål i sig. Det var vackert här också men det var så mycket turister och jag var så varm att jag inte riktigt orkade engagera mig i det. Stranden var vacker men det är stranden utanför dörren också. Passade iallafall på att köpa på mig lite armband och vi hann med en lång middag på en lokal sylta
 
 
Klev in i den lilla gröna elbilen och påbörjade vår färd hem till resorten igen för strandhäng
 
 
Ett biljardbord lite random placerat längs vägen för den som är sugen på att slå några bollar 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0