"Min syster ska sluta vara en Nörd!"

 
 
Under söndagen var det utflyktsdags igen! Denna gången bar vägarna till Wanås slott i sällskap med Elin och Doris. Vi inledde med att äta lunch ute på gården innan vi började utforska konstparken i stilla mak. Älskar att det är konst lite varstans i naturen som uppmanar till en hel del. Den här järnburen mitt i vattnet till exempel. Som en gigantisk fågelbur på vatten med en stor spegel hängande i mitten som reflekterar omgivningarna och förändrar det visuella beroende på vad den rör sig över.    
 
 
Till exempel så var de här två halvmaniska fånarna något man kunde se ibland, Doris kom inte med, så är det när man är kort i rocken ♥ Tror den här buren är min nya favorit, vill ha min alldeles egna, tack! 
 
 
En annan favorit var de här gungorna på olika höjd. Kan jag få hela den här parken tack? Miniversion går bra.
Var så klart tvungen att provgunga men blev åksjuk rätt snart så Elin fick stoppa farten på min gunga så den här veka krigaren kunde glida ner på den trygga marken igen och istället sätta fart när hon gungade högt högt och titta på med viss avundsjuka
 
 
En liten trädgård med fina blommor, sten och en bänk lockade oss vid slutet av vår runda
 
 
Elin och Doris 
 
 
C'est moi
 
 
Yoko Onos Wish Tree står kvar och jag älskar att gå runt och smygläsa okända människors innersta önskningar. De är vackra, sorgliga och helt knäppa. 
 
 
 
Älskar det här konceptet och det är så himla vackert och hållbart också. Önskningarna kanske bleknar på pappret men de lever kvar runt omkring oss precis som de små äppelträden som en dag kommer vara stora. Gillar att folk verkligen skriver och hänger upp, än en gång så är det något som nästan tvingar dig att agera och interagera med konsten och sånt gillar jag. Älskade Carsten Höllers Slides på Tate Modern i London som utgjordes av enorma rutschkanor från golv till tak i olika nivåer i den gamla industrilokalen. Fantastiskt men nu kom jag ut på villospår...
 
 
I konsthallen var ett rum dedikerat boken Kor kan drömma som är tredje konstsamarbetet i barnboksserien på Wanås. Denna gången var det Jason Diakté och Maria Bajt som stod för fiolerna. Hur fint? Här kan du ligga på en stor mjuk kudde i mitten av rummet och lyssna medan du tittar på illustrationerna eller den uppbyggda miljön runt omkring dig
 
 
Träbokstäver i långa rader. Ord och kantighet och eftertanke. 
 
 
Doris och jag matchade accessoarer. Planen var egentligen att jag skulle gå på Bokloppis under eftermiddagen men vi fastnade i det roliga på Wanås och sen när det väl var dags att åka hem så bestämde vi oss för fika hos Elin istället. Åk till Wanås och berätta sen om det för mig, ok? 
 
 
lovisa
2013-07-21 @ 21:29:49
URL: http://polichinelle.se

åh vilka fina bilder! första är helt magiskt vackert komponerad.

Svar: Tack sötis! :)
Wilserinskan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0