The Strokes är tillbaka med nytt material och mitt hjärta jublar. Sällan har jag älskat ett band så mycket sen mina fjortisår och att de släpper nytt glädjer mig mer än tomten på julafton. Det innebär dans, det innebär sång och framför allt så innebär det att det inte är en omöjlighet att de beger sig ut på turne igen. En kille jag träffade hävdade att de var talanglösa överklasskillar som fått sitt skivkontrakt serverat på silverfat och riktig rock föddes enbart ut arbetarklassens kamp. Jag säger ät skit, my heels are bigger than your dick, bokstavligt talat. Kärleken började med följande låt och jag blir fortfarande bubblig av lycka när jag hör första sekunderna av introt.