Senaste dagarna

Jag har varit ledig de senaste fyra dagarna och har fixat och trixat lite.
 
I torsdags träffades jag och Frida för första gången på en månad och för att fira detta så åkte vi ner till Malmö för lite strosande i affärer och annat trevligt. På Starbucks finns de här tjusiga väskorna som inredningsdetalj. Mitt hjärta klappar alltid lite extra när jag kommer in på Starbucks för där har jag hängt mycket under min London tid och Malmö filialen lever upp till förväntningarna. 
    
För att fortsätta på det brittiska temat. Äntligen hittade jag The English Shop. Hur jag har kunnat missa den innan vet jag egentligen inte men nu bara var den där framför ögonen på mig när vi skulle gå över gatan och efter att ha mötts av ett hello i dörren så började jag åh:a och ahh:a mig över alla engelska godsaker jag saknat. Kom hem från Malmö med ett par höstskor, Buthler & Öhrlunds nya Återvändaren och lite annat smått &gott och hastade sedan iväg till veckans zumbapass! Bra torsdag. 
 
Helgen har ägnats åt att plöja Återvändaren (mer om den sen), hjälpa Andy få upp sina väggskåp och måla om i min lägenhet. 
 
Jag blev vitprickig från topp till tå såklart och slogs än en gång av hur fruktansvärt tråkigt jag tycker det är att måla. Jag ser absolut inget lustfyllt i arbetet och särskilt inte när det tar fyra strykningar innan den gamla färgen är täckt...
Mercy var som vanligt totalt obekymrad om stöket som följde. Hon gjorde en inspektion och konstaterade att det var under hennes värdighet och gick och lade sig. 
Ralf var inte fullt lika road. Han gömde sig bak täckena i sängen, skrek och skällde och blev trött på kuppen. Nu kurar jag i min soffa, med mina vita väggar och kan konstatera att det ohyggliga arbetet var värt det. Imorgon kommer Andy och hjälper mig att få upp en vägghylla och lite annat och sen så är jag redo för att spendera obehagligt mycket tid här hemma när hösten och vintern piskar där ute. 
 

Hjärtat ska superlimmas

Source: f0rg0ttenyears.tumblr.com via Jennifer on Pinterest

 
 
 
Okej så här är det. Jag är trött på att vara hjärtekrossad och som ett fucking öppet sår hela tiden, nu får det vara nog. Jag ska ta det här jävla hjärtat och en tub superlim och foga det samman igen. Det är drygt fyra månader sen han sa att han inte orkade längre, att han var för trasig och bröstet slets itu på mig. Det borde inte göra så ont som det gjorde med tanke på hur kort tid som egentligen förflöt men kanske var det för att jag aldrig trodde att just han skulle göra mig illa. 
Den första tiden bara grät jag och hoppades så innerligt att han skulle ändra sig, må bättre och vilja ha mig. Det hände naturligtvis inte. Jag kunde knappt andas av ångestknuten längst upp i bröstkorgen när jag tvingades träffa honom varje dag iallafall och inte fick sträcka ut min hand och vidröra. Sen landade jag i nån form av sorg där jag låg i timmar och stirrade i taket och tvingade benen över sängkanten när det blev sen eftermiddag och mina läppar log med döda ögon som sällskap. Därefter kom vreden och hatet. Jag var så in i helvetes förbannad på honom där han gick varje dag med sina smilgropar och gav mig kramar, så arg för att han överhuvudtaget kom in i mitt liv och visade något vackert för att därefter slita itu mig och sen vilja att allt ska vara som innan vi hände. När semestern så kom till sist så firade jag veckor utan att behöva konfronteras med allt som är honom på daglig basis men när jag väl satt där i min solitära tillvaro så började hjärtat värka igen och det var först när jag läste det här som jag tänkte att nu fan får det vara nog. Det här hjärtat ska bulta för det som är värt att slå några extra slag för, nu ska det bara limmas ihop först, bit för bit. Sen får vi se om jag någonsin är beredd att ge det till någon annan igen. 
 
 

Source: sayingimages.com via Jennifer on Pinterest

 

 

 

 
 
 

Source: jokefunnysms.blogspot.com via Jennifer on Pinterest 

Source: Uploaded by user via Jennifer on Pinterest

 

Source: intensifyit.eu via Jennifer on Pinterest

 

RSS 2.0