Ralf

Det bor en pajas hemma hos mig, han heter Ralf och är en storslagen ragdollherre i sina bästa slyngelår. Han följer mig överallt och pratar konstant. Det är ett evigt traggande för det händer visst väldigt mycket i Ralfs liv när jag inte är hemma och givetvis måste jag uppdateras när jag kommer hem. Vi är inte alltid överens om hur saker och ting ska skötas och han låter som en hackande gräsklippare när han skäller tillbaka på mig när han gjort något som han inte får. Men det finns två sidor av varje mynt, han är även den mest kärleksfulla och godtrogna katt jag någonsin träffat och ingen kan slappna av som honom när han väl är på det humöret. Då hittar man honom oftast så här. På rygg med tassarna i vädret och ett stilla snarkande. Då går hjärtat nästan i kras när man ser ner och inser att han faktiskt finns i mitt liv.
En av dom bästa sakerna med Ralf. Hans mörkbruna tassar med spretig päls mellan tårna. Bara en sån sak.

bara så

Idag gör hjärtat förkrossande ont för att i nästa sekund dansa en fåfäng tango. Jag tror inte jag har haft så mycket känslor som rasat runt i kroppen med samma intensitet på flera flera år. Har jag varit död inombords eller påverkas jag bara så väldigt mycket mer av alla intryck och människor numer?

(source: We♥it)
RSS 2.0